torsdag 27 februari 2014

…när man inte längre vet...

Lögner.

Jag hatar lögner.

Jag hatar känslan när man inte längre vet vad som är sant eller inte i ens eget liv.
När man inte längre vet..

Vad är sant.? Var något någonsin sant..?

Och så sorgen. Sorgen över att till slut berövats rätten att känna tillit. Till den man älskar.

Kampen. Om att komma tillbaka, bygga upp en tillit till den som river ner den igen. Och igen.

Om det fanns någon att prata med. Som kunde förstå. Hur ensamt och hemskt det är. När allt man trott på bara försvinner. Suddas ut.

Som ett bleknande fotografi.
Men fotot är redan så otydligt nu att vi inte längre vet var det togs eller hur många som var med på bilden. Syns alla? Fanns det fler med, som jag aldrig såg, men borde förstått fanns där?

Jag är så ledsen för att någon släckte solen.

fredag 21 februari 2014

…när man inte är önskad...

Känslan av att vara på fel plats, på en plats där man inte är önskad eller välkommen, inte får plats.

Idag befinner jag mig på en plats där jag inte är välkommen. Och känslan förstärks av att platsen som jag befinner mig på och som var min att dela för några månader sen, inte är det längre. Ibland känns det som att en rymdvarelse flyttat in och ändrat på allt.

Här finns ingen plats för mig.

Jag kände mig välkommen först. Av att bli mött.

Men nu är vi här och jag kunde lika gärna vara någon annanstans. Här finns ingen plats för mig.

Så meningslöst. Med ens.
Ensam.

Att sitta på andra sidan planket, medan någon tittar på ett meningslöst TV-program och dricker sitt vin…
Jag känner mig ensam bara.

tisdag 2 november 2010

Lycka är att inte behöva be om saker man behöver.

Stark

Långa dagar

Duktiga barn som får klara sig själva. Det bakas medan jag är borta. Igår fick jag chokladbollar. Idag var flickorna arga för att den äldste brodern ätit upp den bit av kladdkakan som de små änglarna sparat åt sin mamma.

Kämpar. För att lära. Nya saker.

Idag känner jag mig stark.
För att jag klarar. Själv.

Nöjd med att både hunnit den ruggiga grådisiga morgonpromenaden och den becksvarta regniga kvällsrundan.

Lycka är:
  • en pannlampa med fungerande batterier

söndag 31 oktober 2010

Alla goda ting är tre?

Vintertid.
När man för en gångs skull FÅR sova en timme extra, då KAN man inte sova... När i hundane ska man då sova?

Men vad man hinner med mycket tack vare en endaste liten extra timme!

Jag har rullat ut en ny storbal i hagen, flyttat ut tackor och bagge, vattnat lammen som ska skjutsas till slakteriet senare på eftermiddagen, plockat ner elstängslen inför vintern och tagit reda på de sista lövhögarna. Tess har varit med ute och det är en vacker solig dag.

Väl inne igen så har vi dammsugit, gått igenom vinterskor på vinden, sorterat ut gammalt och för smått, tvättat kläder och bakat.
Döm av min förvåning när jag upptäckte att jag gjort en deg för mycket. Jag VET!! Det borde inte vara möjligt. Men på bänken stod plötsligt tre degar på jäsning. En bröddeg, en bulldeg och en..?
Eftersom den inte luktade kardemumma så blandade jag i lite krossat linfrö och nu TROR jag att det är in bröddeg... Men helt säkert är det inte...

Disa dresserar sina syskon att knacka innan de går in på hennes rum. Saga finner sig förvånansvärt bra i behandlingen. Pojkarna och Tess är ute på skogspromenad.

Älsklingsvännen har landat i HongKong med sina flickor och var, sist kontakt via sms uppstod, på väg till tidig middag på countryclubben med Anthony och hans familj.
Själv ska jag påbörja lunchförberedelser, och på eftermiddagen har vi bullkalas ute i oktobersolen med Karin och hennes småkillar. Det ska bli härligt!

Idag njuter jag av:
  • att vara hemma.

torsdag 2 september 2010

Frost

I morse var gräsmattan full av frost som gnistrade i höstsolen. Det känns lite för tidigt..
Frost betyder hemgång för sommarbetande får i Oppsveten.

Efter ett tiotal år av slåtter, tillsyn och bete av naturreservatet i Oppsveten har vi bestämt oss för att avsluta vårt åtagande. Det känns skönt, men jag hoppas innerligt att det kommer andra krafter som orkar ta över.

Idag kommer barnen hem. Det är fredag igen!
Jag ska städa undan lite och baka något gott till mellanmålet.

Richard har varit i Stockholm hela veckan. Det är lite ensamt och trist. Veckans höjdpunkter har utgjorts av goda vänner. Ridlektion på måndagen, fika med världens bästa Catharina och ett litet kvällsbesök hos allra käraste syster och mosters små killar på tisdagen, vattenväktardag på skolan med Disa, ridlektion med Saga samt Våga Smida-föreningsmöte på onsdagen, födelsedagsfika för Linnea på CarlMatttsgården på torsdagen..

Nu tar Tess och jag en promenad i höstsolen och tittar till våra svampställen!